jonssonbarn - en allround blogg

snodde denna av nina -word.

Det finns gott om vänner där ute det tvivlar jag inte på.

Jag tvivlar inte på vem som skulle trösta mig om jag ringde & grät.

Jag tvivlar inte på vem som skulle skriva ett långt sms till mig om hur mycket dem finns där för mig

Det handlar om förtroende, om att FINNAS där på riktigt.

Vart är min bästavän som ringer mig så fort något hänt? var är hon som kommer hem till mig dagar som domhär?

var är hon som tar mig före allt? var är hon som är den enda som fattar mina skämt? var är hon som hör av sig när ingen annan gör det? var är hon som alla ser mig med? var är hon som fyller ut "nina & ..."

Jag har ingen bästavän. Jag har haft det. Men har inte det längre.

Alla mina vänner har en annan, en bästavän. Men när alla gått hem känner jag mig så fucking fucking ensam.

När något händer mig så vet jag inte vem jag ska ringa.

Kan alla bara sluta säga att dem finns där när dom VERKLIGEN INTE gör det.

Och jag är så JÄVLA trött på folk som tar mig för givet. Jag har så jävla mycket att tänka på i mitt liv just nu men ÄNDÅ hör jag av mig  till A L L A.

Alla gör misstag. men även om JAG vet att DU har gjort fel så säger JAG förlåt för att ställa allt till rätta.

jag sväljer alltid min stolthet. jag är för SNÄLL varför finns jag där till människor som inte uppskattar min närvaro?! vafan håller jag på med.

Jag gör allt för att visa min uppskattning till er alla men vafan får man tillbaka.

Folk hör aldrig av sig till mig.

Jag är en ensam fucking människa som bär på aldelles för mycket.

Någon som frågar "Hur mår du?" "ska vi träffas & snacka?" och BLABLABLA.

Känner mig värdelös i sånnahär situationer. Betyder jag inte mer än så?

Jag går fucking sönder asså.