jonssonbarn - en allround blogg

Dag 02 - min första kärlek
jag kan skriva om någon jag var riktigt kär i istället ;)

Jag visste inte ens att det fanns så snygga killar, att det fanns killar som luktade så himla gott att man inte ville gå ifrån hans kramar eller när man låg i sängen. Att det fanns en som hade så snygg klädstil, någon som brydde sig

och skickade gulliga sms innan man somnade och när man vaknade.

Gud vad glad jag var över att få träffa honom varje gång, så glad att det var han och jag. Han betydde allt för mig, han fick mej på andra tankar, han gjorde min dag, han fick tiden gå fortare och fick mej må bra. Han fick mej alltid att lé när han skrev sms eller på msn. I början träffades vi typ hela tiden och jag tog vara på den tiden, varje sekund, varje minut och varje stund jag fick dela med honom. Det spelade ingen roll om vad vi gjorde bara jag fick vara med honom, jäklar vad jag mådde bra då. Trygg och fick pussa på honom hur mycket jag ville. Jag försökte verkligen få honom att förstå att han verkligen betydde allt för mej men ibland lyckades jag inte..då blev man lite sur.

den finaste ängeln som fick mej att falla.Han var så jävla mycket, vi hade så många minnen, han var det finaste jag visste, det finaste i mina ögon, han hade ögon av kristaller och läppar av juveler. Han hade ALLT! jag menar det, han hade alla fucking punkter han hade alla krav.

Visst fick jag vara hans ett tag men inte länge, först kom det lite som en chock men sedan frågade jag mej själv, klarar jag mej utan honom? gjorde jag det, ja det gjorde jag. Typ någon dag sen kom saknaden som flodvågen över hela kroppen. Ush vad jag saknade honom, riktigt riktigt mycket!

Jag menar, hur lätt är det att släppa någon så som hade tagit så mycket plats i ens liv på bara några få sekunder? Då man sakt att det räcker nu, att man inte orkar med det längre. Jag orkade, javisst men ibland måste man kämpa för något man älskar. Inte denna gång, det räckte inte så här långt. Fick jag, så skulle jag vilja vara tills graven med honom. Och jag hoppas, verkligen hoppas att han förstod hur mycket han betydde för mig, hur mycket jag älskade honom. Över allt annat på denna jord.

Men inget varar föralltid, så är det bara.

Då var jag riktigt kär, helt otroligt hur en känsla kan få en må så bra :)