jonssonbarn - en allround blogg

Jag vill stilla din gråt, skapa skratt och lycka med dej. Jag är en sån person som håller allt inom mej. Som tankar, sorg eller lycka. Jag är inte en sådan som pratar med folk hur jag mår, tycker eller känner. Oftast skriver jag ner hur jag känner eller låter det vara. Men när man träffar en person som öppnar sej, som sprider glädje och som har en sån underbar humor så börjar man klara av det. Personen får en att lita på en, ganska mycket och tillslut helt och hållet. Man har ett bra förtroende för personen och man vet vad som gör henne glad, det är då jag kan börja prata om allt. Känslor, vänner eller om hur kassa dem nya cola korkarna är egentligen. Man vet att man kan säga precis vad som helst utan att hon skrattar eller tycker illa om en. Man kännes sej trygg och vet att hon lyssnar.Precis när som helst, så finns hon där. Även om jag vet att hon hatar att bli väckt på morgonen av sms. Vi har båda varit i den perioden där komplexen var grova, extremt grova. Jag menar det, det var verkligen hemskt. Vi båda stöttade varrandra men inget hjälpte. Vi var så grymt missnöjda över oss själva att vi blev riktiga bitchar mot varrandra ibland fast vi bara skrattade åt det. Nu idag är vi faktiskt nöjda över hur vi är, vi har accepterat att vi är som vi är och att vi är skit snygga! Tror att vårat stöttande till varrandra var en liten del av grunden som gör att vi tycker om oss själva så mycket nu. Två år har gått och vi har kommit allt så mycket närmare varrandra, vi kan nästan allt om varrandra. Vi känner oss som "hemma" när man är med henne, vi kan bete oss som småungar och ibland som slampor.Men vafan inget ändrar det? Vi delar det mesta av idag, är nästan precis varje dag och delar helgerna i skratt. Vi är nästan likadana, okej förutom din godis smak, förlåt men den är verkligen hemsk!haha fast du tycker ju min är dålig så..730 dagar, hoppas på fler och det ska det bli!
Världens bästa vän!

vi ser så jävla drogade ut..