din text
Du är en ängel,jag bara vet det.En gång var du min men inte längre, jag fattar inte vad som hände men allt gick så fort.Lika fort som tågen, som vinden som oktober regn. Det fanns bara en som du och det var du, en änglalik ängel som fanns där. Ingen förstod mej lika bra som du, ingen såg i mina ögon om min kropp var fylld av smärta och sår eller av glädje och kärlek.Det var bara du som kunde se det.Jag har aldrig tänkt så mycket, men nu är det enda jag sysselsätter mina nätter med. Timmarna är oändligt långa, tråkiga och tunga. Så jag letar efter flera lösningar på en bra utväg utan att tappa bort mej. Men jag har faktiskt insett att du inte kan bli min som du var förr, att du aldrig kommer vara min alldeles egna "mej" igen. Det sårar mej men det är mitt fel, jag ber om ursäkt att jag sabbade skiten.Tack för tiden du är så jäkla ren guld.
Jag har jäkla lätt att släppa in nya vänner i mitt liv, nya personer men ibland tar det stop. Ibland pallar man inte trycket fast dom är ärliga och hela skiten. Kanske för ärliga? Hursomhelst blir som grymt jobbiga i slutändan och man orkar bara inte med dom. Man vill bara skrika att dom kan dra åt helvette eftersom dom inte alls fattar någonting om ens liv som dom tror. Men det är så jäkla fel! Nej är nej, ja är ja.Allt åker in och sen ut. Det är just det som är problemet varför jag, vi inte orkar med dej!Vi är fler än tre och nu får du förfan ta och sluta. Vi har ignorerat dej i månader, du fattar inga vibbarna och allt. S U C K säger jag bara! Sånna personer vill man bara äh vettfan men man vill inte umgås, dela något med.Så sluta bara, fatta vi vill inte ha med dej att göra.
jag har världens finaste pojkvänn,universums bästaste kompis och den mest älskade personen syster vid min sida, det är allt jag behöver just nu.<3
jag behövde det.
