jonssonbarn - en allround blogg

Nu börjar jag bli smått orolig, över hur vuxna människor kan sjunka till sån "låg" nivå. Utan att ens verka bry sig, eller ens tänka om. Visst är vi alla människor och tycker och tänker olika men att jämt och ständigt försöka bestämma och med nedlåtande attityd försöka "trycka" ner en. omedvetet enligt dom. Nu menar jag verkligen inte alla vuxna, men under det senaste har jag blivit besviken. Ska inte vuxna stötta och peppa? inte tvärt om.

 

Typ som pengar och shopping, man ser verkligen hur det irriterar andra när man köpt något nytt, fint och självklart ska man få ta den skiten, självklart ska man få ta alla dumma kommentarer ni slänger ut bara för att man jobbar, precis som ni fast för söndagar. Så här ser jag på saken: jag jobbar ihop mina egna pengar = jag gör precis vad jag vill för dom. Alla kommentarer som "du borde spara i stället för att shoppa så mycket" "men herregud har du shoppat NU igen?" "du borde lägga pengarna på vettigare saker" osv men jag har lärt mig att ignorera, det spelar ingen roll vad jag svarar för dom kommer fortfarande inte lyssna på vad jag svarar. Varför är det så jobbigt att se någon unna sig saker som man jobbat för? varför? Ni har ingen aning om man sparar eller inte, vilka utgifter man har, eller hur man har det privat. Så man har bra koll själv hur mycket man kan spendera o inte. Är det ren avundsjuka eller vad är det?

 

ÄNNU värre är att bara för att jag jobbar på helger så TROR folk att man har en miljon i fickan över. Helt plötsligt kan jag få upp en sån här rakt i facet "men du som har så mycket pengar, du kan ju vara med" URSÄKTA MIG?!  Att jag vips kan lägga ut pengar hur som hellst, som jag tidigare skrivit så är jag väldigt noga med o skriva upp inkomst, utgifter och vad som behövs o inte osv. Jag går fortfarande i skolan, lever på studiebidrag har utgifter och en extra peng i månaden. Vissa månader är snålare än andra då jag jobbar lite olika mycket.

 

Självklart är inte allt bara om pengar och shopping även om det är det mesta jag har börjat tröttnat på, typ som att vuxna människor kan "viska" och säga "men herregud, hur rider hon, hon kan ju inte rida" och när lektionen är slut, när man fått beröm av tränaren då dom säger "Jösses, vad bra du rider!!" och är helt plötsligt, jätte trevliga och babblar på med en. Vad är det för stil? Jag trodde man lämnade det stadiet för länge sen.